Charmiga havssköldpaddor
Sköldpaddor har funnits på vår planet i 150 miljoner år, levt genom dinosauriernas era och överlevt en istid. Av alla överlevande reptiler är de äldst. Nu har påverkan från människan lett till att artens existens är hotad, men hängivna frivilliga ägnar sina liv åt att rädda havssköldpaddor runt om i världen.
En urtida överlevare
Havssköldpaddor är gamla arter som har simmat omkring i våra hav i omkring 150 miljoner år, långt innan de första människorna dök upp. Med sina vingliknande främre simfötter svävar de graciöst genom vattnet och korsar ibland hela hav. Dessa tuffa djur har överlevt några av de värsta massutdöendena i planetens historia, som den asteroid som slog ner på jorden och utplånade dinosaurierna för 65 miljoner år sedan. Havssköldpaddans uthållighet och överlevnadsförmåga har gjort dem till den äldsta av alla överlevande reptiler, men nu har beståndet minskat avsevärt. Detta är främst ett resultat av nya hot orsakade av att människor exploaterar haven och kustlinjerna, och värmer upp planeten.
Nykläckt till vuxen
Från det ögonblick som havssköldpaddor vaknar till liv möter de dramatiska hot som tvingar dem att kämpa för överlevnad. Att vara nykläckta gör de små sköldpaddorna till lätta mål, och man tror att endast en av tusen överlever till vuxen ålder.
De två första sakerna de måste gå igenom för att börja sina liv är spännande. För att bryta äggskalets inre yta använder havssköldpaddsungarna en liten bula på nosspetsen för att göra ett hål och klättra genom öppningen. Efter att ha brutit sig ut och grävt igenom materialet som täcker boet, ställer de nykläckta ungarna omedelbart sikte mot horisonten och letar sig ner till stranden via månens och stjärnornas reflektioner på vattnet. Alla ungar dyker upp i massor och skapar en spektakulär scen i det sandiga boet, som i vissa områden är känt under termen "turtle boils". Under denna händelse utsätts de för lokala rovdjur, som sjöfåglar, ormar och krabbor, men eftersom ungarna kryper tillsammans minskar de risken att bli attackerade.
Havssköldpaddor tillbringar sina liv i havet och det tar decennier innan de når sexuell mognad. Eftersom de andas luft har de lungor och simmar regelbundet upp till ytan för att andas. Medan vissa populationer av havssköldpaddor häckar och livnär sig i samma områden, reser andra en lång sträcka för att komma till sandstränderna där de bygger sina bon. Dessa anmärkningsvärda resor kan ta dem tusentals kilometer bort, och för att navigera den långa vägen använder de geomagnetism och en intern GPS. Genom att använda geomagnetism och känna av magnetfältet för att tolka magnetiska parametrar, är det som att havssköldpaddorna har en inre magnetisk kompass. Detta gör att de kan bestämma och behålla en specifik magnetisk riktning eller orientering.
Resan från utfodring till häckningsplatser
Det är inte ovanligt att en havssköldpadda korsar ett helt hav. En individ som en gång sågs i Japan kan senare ses utanför Mexikos kust. Under sina resor riskerar de att bli attackerade, men deras stora kroppsstorlek ger skydd mot rovdjur och hjälper havssköldpaddorna att förflytta sig stora avstånd. I havet möter de även de hot som orsakas av klimatförändringar och föroreningar, som plastavfall. De äter ibland plastpåsar i haven, och de riskerar också att krypa genom plastavfallet och fastna i det när de simmar.
Efter att ha parat sig till havs återvänder honorna till land för att gräva ett bo och lägga sina ägg. I vissa fall återvänder hon till exakt samma strand där hon kläcktes. Efter att ha grävt ett bo med hjälp av sina simfötter stannar hon i ett par timmar och lägger upp till 100 ägg innan hon täcker över boet och sakta drar sig tillbaka till havet. 60 dagar senare föds ungarna.
En hotad art i behov av hjälp
Tyvärr har en lång historia av tjuvjakt efter kött, ägg och skal minskat beståndet till ett fragment av vad den en gång var, och mänskliga hot fortsätter att försätta havsköldpaddorna i nöd. Till exempel kan ljusföroreningar från närliggande hotell, restauranger och andra anläggningar förvirra ungarna och få dem att springa åt fel håll.
Bortsett från att hotas av att kuster exploateras är häckningsområdena känsliga för väderförändringar. Vid extrema händelser, som översvämningar eller orkaner, kan bon förstöras. Forskare har också sett en förändring i antalet manliga och kvinnliga havssköldpaddor som kan ha en negativ effekt på den genetiska mångfalden, eftersom temperaturen på sanden bestämmer könet på ungen. Ju varmare sanden är, desto fler honor produceras.
Plastavfall är ett av de största hoten mot havssköldpaddor. En av havssköldpaddornas favoritmat är maneter, och havsavfall som plastpåsar blir misstagna för mat. De äter också mikroplast och riskerar att trassla in sig i avfall i havet, som fiskenät och gamla redskap.
Genom regelverk och beteendeförändringar finns det större chanser att rädda havssköldpaddor. Under Covid-19-pandemin stannade turismen upp och stränderna runt om i världen var lugnare än någonsin. Detta resulterade i en ökning av häckningen av havssköldpaddor och i Thailand hittades det högsta antalet bon på 20 år.
Skydd av havssköldpaddor
Runt om i världen ägnar sig volontärer åt att skydda haven och hjälpa vilda djur som havssköldpaddor. För det kommande året har Maria Nila valt att samarbeta med två av dem: Cairns Turtle Rehabilitation Centre, en organisation som räddar, rehabiliterar och släpper ut havssköldpaddor i Australien, och The Perfect World Foundation, en svensk organisation som sprider kunskap och stödjer djurskydd.
Stödet från allmänheten är avgörande för att organisationerna ska överleva, eftersom många av dem är helt beroende av donationer, men för de som inte kan ge ekonomiskt stöd finns det andra sätt att hjälpa till. Båda organisationerna uppmuntrar människor att utbilda sig i ämnet och sprida kunskapen så att fler blir medvetna. Det finns också organisationer runt om i världen som välkomnar volontärer och behöver deras hjälp för att driva sin verksamhet. Om du planerar en resa, undersök möjligheten att erbjuda ditt stöd till lokala organisationer.
Text: Anna Bergman
